Jag tänkte på en sak förut..
Har gjort illa en underbar vän och när gick hem ifrån stan så höll jag på att börja gråta.. sen tänkte jag för mig själv: "Varför är jag ledsen?"
Det låter helt fel, men jag ska försöka utveckla det lite...

Jag tror att jag ofta gråter utan att jag egentligen vet varför jag gråter, nu menar jag inte att jag tjurar för minsta lilla... utan jag tänker liksom inte efter varför jag är ledsen, varför jag känner mig helt tom innuti osv.
Utan jag gråter bara..
Och ofta så är man ledsen eller gråter för att man själv förlorar något på bråket, typ JAG mår faktiskt dåligt.. att JAG mår dåligt av situationen man har hamnat i, alltså ren egoism.. istället för att bara stanna upp och tänka på vad fan man själv är ledsen för, vad i helvete gör så att jag är ledsen.
Jag vet inte ens om det här "make any sense" men men... dom som känner mig vet hur jag menar, hoppas jag :S

Det jag kom fram till i mitt "varför är jag ledsen" - tänk var iaf att jag faktiskt var ledsen pga hur JAG hade betett mig, inte hur någon annan hade betett sig mot mig... Hmm... fortfarande helt blurrigt.
Kanske är på jävla tiden att inse att varenda jävla grej inte handlar om mig utan att andra faktiskt blir ledsna över hur jag beter mig. Usch vad sur jag blir på mig själv.